JULAFTON

"Snökristaller bildar mönster

Barnens näsor mot ett fönster, alla gäster är här

En känsla av förväntan stiger sprider sig

Och fyller all atmosfär

Är det nånting som jag glömt nu

Stannar i ett leende, det är som det är

Och allas känslor stiger upp

Mot ytan ännu en gång

Ja, julen är här igen

Några bilar kör omkring

Annars är det lugnt och fint

Vi stänger ute kyla och mörker

Traditionen den är stark

Önskningar som lämnar mark

När julen rullar över världen

Det är som det är

Vi samlas runt vårt bord

Och jag ser så tydligt ditt ansikte

Fast stolen står tom

Är du gladast av alla ändå

Vi fyller våra tomma rum

Vi höjer en skål för dig igen

För känslan finns kvar här

Varje gång vi ses

Du är en del av oss

I den frusna natten ser jag tillbaks

Minnen som väcker känslor ingen rår på

Vackra rim som färgar lågorna blå

En liten varm hand som säger mig

Det är dags att gå

Julen rullar över världen

Traditionen den är stark

Önskningar som lämnar mark

När julen rullar över världen"

Dan för dopparedan

Idag har jag julpyntat det sista i huset...

Granen är klädd och står så grön och grann i stugan...

Mamma hade köpt världens finaste julstjärnor att ha i fönstret åt mig!

Juliennes kompis hade köpt en rolig kaktus (kolla vad den föreställer...) åt henne med motiveringen "Jaa, du kan ju vara lite taggig ibland..." Älskar personliga julklappar! ;)

Detta år ger jag mina julklappar i guld..!

Den traditionella juläpple-ljusstaken är på plats!

Hej, mitt vinterland...

...nu e jag här!

Jag kan inte vara mer redo för jul än vad jag är nu! Dan före doppare-daaaan idag ju!! WIHUU!!!

Dagens klassiker

I love my fur hat

...och den är inte bara snygg, den är otroligt varm & skön också!

En liten julhälsning från Närpes

Det finns inget som ger mer julstämning än att få "snåssa på" hemma en kall decemberdag, julpynta och tralla på julsånger medan stora fina snöflingor faller ner utanför...

Peace and harmony

Jag kan bara inte bli annat än lugn och harmonisk när jag ser detta.

Det finns ett speciellt lugn som sprids i själen när jag vet att jag är hemma.

Äntligen hemma

Efter många om och men - är jag äntligen hemma!! (Dagen blev mycket värre än jag någonsin kunnat föreställa mig...)

Nu kryper jag ner i världens skönaste säng och somnar till en av världens skönaste låtar...

Optimism är inte bra alla dagar.

Vissa dagar hatar jag mig själv. Som idag.

Jag stiger upp ur sängen kl. åtta (hela fem och en halv timme före mitt plan ska lyfta). Det låter väl inte som för få timmar att ha på sig för att hinna 1. packa 2. göra sig i ordning och 3. ta taxi ut till Arlanda? Eller? Tydligen i min tidszon räcker det inte till.

Jag börjar städa i skrubbar, gå igenom mina smycken, snabbsolar, går och köper tvål och diskmedel och städar lite i lägenheten. En halvtimme före jag borde åka iväg med taxin för att vara på plats helt ok i tid, då hoppar jag i duschen och fixar till mig i det snabbaste laget. Kommer förstås iväg 10 minuter efter vad som var tänkt men det var ändå lugnt. Men såklart är det taxichaufförens första dag och han yrar några extra varv på vägen före vi är framme på Arlanda ca. 40 minuter före mitt plan ska lyfta.

Aldrig har en terminal varit så stor, invecklad och fullproppad med yra turister som då. Först går jag i all hast mot helt fel håll när jag ska hitta check-in-diskarna. I säkerhetskontrollen är det världens trögaste gubbe framför mig och jag glömmer förstås bort att ta bort bältet så jag får gå tillbaks och ta av mig både det och stövlarna. Efter det springer jag förbi hela taxfreen, alla caféer och affärer, alla servicediskar och alla andra gater utom just min som såklart ligger längst bort. Allt detta med typ 15 kg handbaggage. Jag sprang säkert 2 km totalt med flåset upp i halsen och svetten som rann samtidigt som jag försöker få kontakt med Gud och be honom att göra så att jag inte missar planet (man måste ta till alla hjälpmedel i såna här situationer). Väl framme vid gaten 15 minuter före det är meningen att planet ska lyfta läser jag den tunga texten: "Gate closed". Och ingen människa som skulle kunna hjälpa mig är på plats förstås. Jag står en stund och börjar känna gråten i halsen. Kändes inte så överdrivet roligt när man kämpat för allt man är värd och kommer fram helt slut för att se att man har missat planet med någon ynka minut, bara för att det var en buss som skulle ta ut passagerarna till planet.

Så jag går till SAS Service disk, får veta att det inte finns några platser kvar på något plan idag med samma prisklass som jag hade, så jag skulle bli tvungen att köpa någon business-biljett för halva skjortan typ. Då blev det bara för mycket. Jag sa att jag skulle fundera en stund och plockar upp telefonen och ringer mamma för att sen brista ut i gråt. Jag var så arg, ledsen och besviken och kunde inte tänka mig att åka hem först imorgon eftersom jag en gång hade tagit mig ut till flygplatsen och ställt in mig på att vara hemma idag. En stund senare behärskar jag mig och bokar en ny biljett. Så nu åker mitt plan 17.30 och jag sitter och tröstäter en räksmörgås i lugn och ro (och såklart flörtar med servitören som passar upp mig med dricka, hehe).

Men jag blir bara så arg. Att jag aldrig lär mig! Det är en av mina sämsta sidor, min tidsoptimism. Och jag har ingen aning om hur jag ska kunna skärpa till mig. Fastän jag skulle stigit upp kl. fem i morse skulle jag hittat på andra saker att göra för att fördriva tiden tills jag ser att klockan är way too much och börjar stressa som en idiot.

Någon som har något bra tips på vad man kan göra för att bryta sig ur den onda cirkeln?

Let it snow, let it snow!

Underbart att vakna och det första man ser är att det snöar ute! Jag blir så lycklig inombords, det är ju snön som gör vintern och julstämningen! Det har gått så längesen sist man fick se ordentligt med snö så jag hade nästan glömt bort hur mycket jag tycker om snö.

Nu sitter jag och dricker kanelté, äter pepparkakor och lyssnar på julmusik. Men känner lite av julstressen gör jag ändå. Hela gårdagen gick åt till att springa runt på stan handla julklappar vilket ju aldrig är det enklaste (och det underlättar ju inte heller att det är minusgrader ute...). Och idag måste jag också ut på stan och försöka få tag i fler julklappar. Sjukt hur det helt plötsligt blivit så kallt, hemma i Finland är det ju närmare -20 grader!! Jag som inte ens har skaffat mig en riktig vinterjacka kommer ju att dö när jag stiger på finsk mark imorgon.

Det har hänt så mycket i helgen så jag har knappt själv hunnit uppfatta och registrera allt så jag vet inte riktigt var jag ska börja. I fredags var ju jag & Sara och såg Bob Sinclar på Ambassadeur som såklart var lika grymt som väntat. Sån himla grym feelis på såna event alltså! Ambassadeur var förstås fullproppat med houseälskande och dansande människor och jag var såklart helt i extas när min favorit "World hold on" kom. Träffade några gamla bekanta som beställde in 20-tals med drinkar åt gången, så kvällen slutade förstås med att man nödvändigtvis skulle på efterfest och kom hem kl. nio på morgonen. Vaknade på en madrass (jag sover vanligtvis på den ena soffan men hade tydligen fått för mig att lägga mig på madrassen denna natt...) och känner givetvis inte igen mig och drar en djup suck, blundar igen och tänker "Faaan Jennifer. Jag orkar verkligen inte ta mig hem från jäkla efterfest nu!!! ÅÅÅH!" Sen kollar jag upp igen och så ser jag till min stora lättnad att Meri & Sara sover på sofforna. YES, tack gud!!!

Hela lördagen var en ovanligt rolig dagen-efter-dag! Solen lyste ute. Vi satt inne och lyssnade och sjöng/dansade med till lugna favoriter och spådde våra framtida kärleksliv på slumpmässiga låtar som spelades ("nästa låt som kommer beskriver ditt framtida kärleksliv..." Ja, ni fattar. Jäkligt bra lek egentligen... Rolig iallafall!). Diskuterade livets problem med en nypa salt (för ovanlighetens skull...). Var ute ett varv och åt pizza. Började må dåligt och gick hem. Sov någon timme. Skrattade åt alla idiotiska och dumma killar det finns i denna värld. Skrattade ännu mer tills klockan hade slagit halv tio på kvällen och vi kom på att vi måste börja fixa oss om vi skulle hinna ut någongång denna kväll. Haha, typisk tjejdag eller?

Kvällen fortsatte på White Room där vi både hade skitkul, hann både sitta och chilla och dansa som om det inte fanns någon morgondag för våra stackars fötter. Hursomhelst så slutade även denna kväll med efterfest och sängen fick vänta på mig ända tills halv nio även denna natt. Jag fattar inte vad som har hänt med mig och efterfester sedan jag flyttade hit. Jag som aldrig varit någon efterfest-människa? Och dygnet blir ju helt ur balans! I förrgår satt jag och Meri uppe till kl. 2 på natten och ältade att vi ältar så mycket nuförtiden och kunde inte sova förrän vi hade sett några avsnitt av Eva&Adam (förklaring till varför vi såg just den filmen kommer längre ner) och kommit in i den naiva och lättsamma stämningen som man hade när man var 12 år.

Igår var det dags för den efterlängtade konserten med Lars Winnerbäck, som såklart den också var sjukt bra och otroligt mäktig. Stod med gåshud hela konserten och det var flera gånger man fick en klump i halsen av alla vackra texter Winnerbäck har. Bästa låtarna var nog Elegi, Kom ihåg mig då eller Solen i ögonen. Feeeeelis till tusen!

Sen har det också varit mycket kändisspotting på sistone! I tisdags såg jag Jackie, Cimon & Patrik ur Paradise hotel komma vinglade fram på Stureplan, fem minuter efter går jag förbi September. Och i fredags när jag och Sara står i kön får jag förstås för mig att berätta om händelsen med PH-gänget och då står förstås ingen mindre än Cimon framför oss märker jag mitt upp i min inlevelsefulla berättelse. Oddsen på att just han skulle stå där då just jag får för mig att prata om det? Suck, pinsamt.

På White Room i lördags blev jag helt i extas när vi ser ingen mindre än "Adam" ur Eva&Adam, fast åtta år äldre förstås! ;) Men han var sig lik. Blev t.o.m. lite pirrig igen eftersom jag ju hade varit dödskär i honom när jag var yngre. Jag hälsade glatt på honom och han tog i hand och presenterade sig som Calle (Calle? Han heter Adam ju?!...) och vi pratade om allt möjligt (jag nämnde såklart att jag hade varit jättekär i honom i filmen...). Sen kommer Meri också fram och ska hälsa och hon hinner bara säga hej före en brud dyker upp och knuffar bort henne och ryter "Alltså kan du sluta tafsa på min pojkvän eller?!?!". Haha, Meri blir panik och säger; "förlåt förlåt, jag skulle bara hälsa..!", och sen börjar flickvännen och Adam tjafsa och det slutar med att hon fräser något och går iväg. Haha! Sen säger han att det är lugnt och att hon brukar vara så, men hallå? Hon måste väl acceptera att hon har en pojkvän som är lite känd? Efterbliven brud...

Tråkigt och händelselöst liv kanske? Nä Jennifer. Om du vågar klaga över det denna gång så ger jag upp. Jag ska seriöst skriva en lista med allt kul man är med om i sitt liv och nästa gång jag piper om att jag har ett så tråkigt skitliv och hatar mig själv så ska jag limma fast lappen i pannan för evigt.

Bilder från alla kändisträffar och konserter kommer!

Och imorgon kommer jag hem!

Tjohooo!!!

Dessutom har jag fått min Amaryllis att blomma! Se så vacker den är... Jag har gått och väntat på att den ska börja blomma i flera veckor och nu började den blomma för någon dag sedan.

Och då känns det ju jättekul att man ska åka hem en månad imorgon...

Spurgogänget -> Stekheaven

Som Meri uttryckte sig tidigare ikväll och jag kunde inte sagt det bättre själv; Spurgogänget på väg mot Stekheaven!! Haha... :D

The diary of a citygirl

Fredag igen då! Veckorna bara springer förbi...

Idag har jag sovit lääänge (jullov ffs!), sålt min idolfinalbiljetter (att bli x antal kr rikare till helgen är alltid bra, tjoho!), hämtat kläder från balettakademien och nu kom jag hem från middag ute med det underbara sällskapet me, myself and I. Kvalitetstid med sig själv är alltid bra. Många tycker tydligen att det är skumt att gå ut och äta/fika/på en öl med sig själv. Varför det, undrar jag. Är det för att folk ska tro att man inte har några vänner? (Och om de skulle tro det spelar det ju ingen roll. Man själv vet ju att man har vänner?) Eller är det kanske för att det känns obekvämt att gå ut och äta med bara sig själv till sällskap? Hursomhelst, jag har inget emot det och tycker det är ganska skönt faktiskt, man får sitta och titta på folk och äta i lugn och ro.

I måndags och tisdags hade vi dansuppvisning/julshow på skolan vilket gick riktigt bra! Mamma, pappa, Meri och Lisa var och tittade i måndags och jag tror dom tyckte det såg bra ut också. Igår var jag med Sara (från klassen) på den omtalade julmarknaden i Gamla stan och sög in all julstämning som fanns där och köpte en och annan julgrej. Fanns allt från mistlar, glögg, marsipan, sockervadd, praliner till brända mandlar där. Var också på ett übermysigt café i GS, Kaffekoppen hette det! Rekommenderas varmt om ni har vägarna förbi Gamla stan! Bilder kommer... Imorgon ska vi väl högst troligen ut också och på söndag tänker jag antingen gå på luciakonsert i Globen om jag inte orkar gå på en dansaudition till en dansgrupp. Vi får se i vilket skick man är.

Snart kommer andra Sara hit och vi ska till Ambassadeur där Bob Sinclar spelar ikväll! Jihuu, one of my dreams will come true tonight och det känns gött. Ända sen jag hörde Bob Sinclars "Love generation" har jag älskat hans musik och han levererar superlåt på superlåt. Man blir alltid på bra humör och så lycklig när man hör hans musik. Så ikväll har jag en känsla av att någon kommer att lägga sig i total lyckoextas...

"Just look to the rainbow, you will see

The sun will shine 'til eternity

I've got so much love in my heart

No one can tear it apart!"

My hood

Är det tecken på att du har bott i en och samma stad för länge när...

...baristan på caféet runt hörnet har gjort din café latte klar före du ens har hunnit beställa den?

...pizzabagaren alltid lagar din pizza med "extra mycket kärlek" och bjuder dig på helgens fest?

...servitören på din italienska favoritrestaurang bjuder på glass och vin till efterrätt?

...skolans cafépersonal bjuder på fika då det är din födelsedag?

...eller ska man bara ta det positivt?

"We're gonna party like - it's your birthday!"

Bilder från gårdagens födelsedagsfest!

Julmys i köket!

Jag bjöd på mumsig plockmat och bål!

Huset fullt...

Sebastian & Christian

Cami, Mikki, Sara & Anna

Adam, Dennis & Victor

Läget på topp!

Lisa & Elin

Den ene har roligare än den andre..?

Victor, jag, Sara och Björn. Shit, vilken röd tunga Sara har förresten..!

Christian, Sebastian och Sara

Fina partypinglor!

Sebastian & Sebastian, som dessutom har samma efternamn! Helt sjukt!

Kvällen slutade med urspårad buggdans till tonerna av Jerry Lee Lewis?!

Fick massa fina presenter också! Underbara spa-prylar från Make-Up Store av Sara&Cami, en mysig lykta av Anna&Mikki, ett vackert silversmycke från Snö av Lisa, ett personligt armband av Sara och en champagneflaska av Victor, Sebastian & Charlie! Tusen tack för presenterna och en super fest!

Taggad till tusen..

inför kvällens konsert med...

BACKSTREET BOYS!!!

Lurade med mig Lisa och vi impulsköpte biljetter igår kväll! Så nu väntar jag med spänning på en av mina mest nostalgiska kvällar i hela mitt liv!!! :D Back to the lovely 90's! Och efter konserten blir det efterfest på Ambassadeur, där dom lovade att smörsångarna också kommer att befinna sig och bjuda på "en del överraskningar". Spännande! Watch out Nick Carter... (han är typ den enda i bandet som är singel har jag för mig...)

You can live...

Happy birthday to me!

Gissa vilken dag det är idag - jo det är min födelsedaaaag!!! :D