Se en film som aldrig tar slut, se en ros som aldrig slår ut

Ikväll lyssnar jag på Gyllene tider och drömmer mig tillbaks till sommaren -04. Det var tider det. Man var naiv och busig och tog dagen som den kom. Nu ska allt vara seriöst och man tar allt så hårt och ser igenom fler saker än vad man gjorde på den tiden.

En gång i tiden lekte man var, när och hursomhelst.

En gång i tiden åkte man till Yyteri för att campa, och det var sommarens absoluta höjdpunkt.

En gång i tiden var man rödhårig (?!) och gillade tydligen Leijona blandat med mjölk och oboy. (fy fan! minns fortfarande hur den där kvällen slutade...)

En gång i tiden hade man helt enkelt inte den blekaste aning vad världen och livet handlade om.

Varför göra saker imorgon då du kan göra dem idag!

Gårdagens Ollistisdag var helt otrolig rolig! När man inte har varit där på ett tag så är det hur kul som helst att komma tillbaks och dansa urspårat till låtar av Bryan Adams, Aqua, Tomas Rusiak, Magnus Uggla och endast prata med folk du känner, är släkt med, har strulat med, gått i högstadiet med eller är din kompis' brors ex' systers kusins bekant. 


Jag har fortfarande fullbokat schema och jobbar på projektet hinna-träffa-alla-kompisar-medan-jag-är-hemma-projektet. Det är absolut inte det att jag ödlsar tid på att träffa människor jag egentligen inte vill träffa (för det gör jag verkligen inte, trust me), men eftersom man är så nära med dom man väl träffar kan man ju inte bara se dom i fem minuter eftersom man har så mycket att prata om! Det var som när jag var och åt lunch med Iréne igår så hann vi prata i en timme före hon måste åka iväg och då kom vi fram till att vi bara hade hunnit svara på fråga 1 (Nåmen berätta, hur är det nu då?) och var så långt ifrån färdiga man kan bli! Härligt med de vänner man märker hur nära man är med varandra, fast man inte setts på ett tag, och börjar prata detaljer direkt och skippar allt det där bra-väder-har-vi-ju-iallafall-snacket. Efter jag hade lunchat med Irrefirre så åkte jag till Kaldnäs för att träffa Nathali som är nyinflyttad i ett mysigt hus där på backen! Jättefint hade hon och sambon det där. Dessutom hade de fått tillökning i familjen i fredags! En liten, mjuk, söt, härlig, busig, fluffig bernersennen hundbebis på sju veckor! Den var som en liten björn och jag övervägde starkt att kidnappa hem den med mig! Jag som är så hundsjuk nu för tillfället... 

Så här söt var Sasha!

Mamma, jag vill också ha en hund!!!

Festen (läs: livet) fortsätter! Ikväll blir det Rock the disco på SKY! Jag var där förra onsdagen också och det var verkligen ett super event så därför får det bli en repris av det denna vecka tänkte jag. Bästa musiken, trevliga människor och goda drinkar! ;) 
See you there partypeople! 

Saker du ångrar är chanser du aldrig tog

"Det du ångrar i livet är inte det du har gjort,

utan det du inte har gjort."

She's nothing like a girl you've ever seen before

Gårdagen var riktigt kul, både dag, kväll och natt (morgonen sov jag tyvärr bort). På dagen färgade och klippte mamma mitt hår så det fick nytt liv! Och jag blev (som vanligt) jättenöjd. Man skulle ju kunna tänka att eftersom det är fritt fram för mig att gråta, ropa och bli arg på ens egen mamma som frisör skulle jag göra det hela tiden, men sanningen är att jag har inte varit missnöjd en enda gång! Så tur är att man har en mamma till frisör (en väldigt duktig en dessutom!). Mammsen lät inspirationen flöda igår och klippte en halvlång, lite stripig pannlugg och klippte upp lite av håret längst fram men lämnade resten långt och rakt. Sen blev det några solblekta och guldiga slingor som gjorde att mitt hår åter igen ser levande och skimrande ut! Man kan säga att det blev lite mot en rufsig rockfrisyr! Me like very, very much! Dom hade fått in en hel serie hårprodukter av coola märket Tigi också, så då skulle jag få prova schampoo och balsam som hette "Dumb Blonde", fyndigt namn va? Det doftar himmelskt och högst troligen fungerar det lika bra.

På kvällen styrde jag kosan mot Vasas nightife och gick ut tillsammans med min sötnos Elisa som jag saknat ända sen jag lämnade henne på bryggan i Kaskö en varm sommardag för ca. två månader sedan. Vi hade jättekul och hann uppdatera varann om allt som har hänt i varandras liv sedan sist vi sågs. Fontana var också helt ok, lite väääl fullproppat med folk bara... Minns inte när jag senast varit där och det har varit sådär mycket folk. Men det var roligt att träffa många bekanta och jag hade också turen att min favorit DJ var där och spelade så jag fick ge honom min önskelista på låtar han ska spela nästa helg, hehe! Sedan när klockan blev mot halv fem (de hade öppet en timme extra p.g.a. vintertidsändringen, jippii!) traskade jag hemåt och satte och fyllepratade med människor på facebook-chatten en stund, tinade upp en hot amigo (fråga inte mig vem som har stoppat korv i frysen...), åt den, lyssnade på lite Lars Winnerbäck, tittade på folk som ramlade fram och tillbaka å torget och kröp sedan ner i min sköna säng.

Idag har jag som sagt inte gjort mycket annat än flyttat mig från sängen till soffan, till köket för att koka lite te och tillbaks till soffan igen. Och nu sitter jag här i mörkret med några tända ljus. Men nu tänkte jag faktiskt göra denna söndag ännu mysigare och ta ett varmt skönt bubbelbad och efter det ska jag till Tom och se på film och kanske spela lite gitarr. Kan det bli en mer perfekt söndag alltså?

Feeling the moment

Konstigt hur du kan känna ett så stort lugn inom dig när du är hemma. Här är allt bekvämt och avslappnat och du kan det här. När jag nyss kokade tevatten på spisen doftade spisplattan exakt som den alltid har gjort. När jag cyklade till farmor och farfar i förrgår kändes den kalla friska vinden mot kinden exakt som den alltid har gjort. När jag går hemma på vårt parkettgolv låter fotstegen mot golvet exakt som de alltid har gjort. Det är något skönt och tryggt med att veta vad man får. På samma gång som jag tycker det är en av världens pirrigaste känslor att åka till en plats jag aldrig varit på förut, göra något jag aldrig gjort förut eller träffa människor jag aldrig mött förut så är det ändå en av världens skönaste känslor att någon gång emellanåt veta vad jag har att vänta mig.

Vaknade redan kl. 12 idag och efter det har jag bara legat i sängen, slösurfat och tittat på youtube-klipp om fallskärmshoppning och drömt om den dag jag vågar göra det. Nu har jag förflyttat mig till soffan och ligger här med en kopp vaniljte och har tänt massa ljus. Harmonisk stämning och feelis för att vara en söndag måste jag säga. Känner för att gå ut på en promenad med Regina Spektor i hörlurarna och dansa med alla gula och röda höstlöv. Typ.

Home sweet home!

Jag har aldrig förr jag känt mig så hemma någonstans eller varit så nära på att förstå innebörden av "Borta bra men hemma bäst" som jag gjorde när jag steg in i min lägenhet i Vasa igår. Aldrig förr har Vasa varit så vackert, fridfullt, bekvämt, kärleksfullt och haft så roliga, vänliga människor som man pratar med och så frisk luft att andas in. Alla borde verkligen flytta bort någongång så man kan lära sig att uppskatta allt man har hemma. Nu ska jag njuta till fullo av mitt extra långa höstlov i mitt kära hemland! Puss och kram, ses på stan!

It's all about ambition

Jag har precis kommit hem från en extra ambitiös dag i skolan. Idag har det varit en dag då jag verkligen har gett allt! Skönt med sådana dagar.

Dagen började med jazzdans och vi håller på att lära oss en ny koreografi till låten purple rain. Enkelt och skönt att dansa med full inlevelse åt en sådan känsloladdad låt.

Eftersom vi denna vecka har en så kallad specialvecka, hade vi balett istället för street idag! Min första balettklass någonsin! Det var... tja, väääldigt mycket långsammare än vanligt kan man säga! Men intressant iallafall och man kände att det var mycket teknik som man annars inte tänker på som vi använde oss av och tränade idag. Utåtvridning hit, lyft benet ännu högre dit...

Igår hade vi kostrådgivning där vi lärde oss massor om motivation, återhämtning och kost. Om det funkar i praktiken är en annan sak... Imorgon ska vi ha modern dans och improvisation. Och i övermorgon ligger jag hemma i världens skönaste säng! Can't wait!

Efter skolan idag bokade jag en danssal för mig själv och övade på piruetter så jag knappt kunde gå och se rakt halvtimmen efter. Så jäkla svårt att hålla blicken på en och samma plats hela tiden och snurra huvudet snabbt som bara den för att inte bli yr (som sagt lyckades jag inte så bra med det idag).

Dessutom för att vara extra duktig inför mina slöa och ohälsosamma kommande två veckor gjorde jag typ 1000 situps och armhävningar! Och så spelade jag piano såklart. Det gör jag nästan varje dag efter skolan, inte för att jag kan fler låtar än ca. tre stycken, men jag älskar verkligen de vackra ljuden som kommer ur ett piano! Skulle verkligen vilja lära mig att spela piano ordentligt.

Dessutom har vi haft rytmlektioner på fredagarna där vi har lärt oss "notgrunderna" och spelat på bongotrummor eller vad dom nu kallas, vilket jag också tyckt har varit jättekul! Känt mig som världens coolaste trummis typ! (om man bortser från bongotrummorna då...) Jepp, antingen ska jag bli trum- eller pianoproffs!

Det som förvånar mig mest nu inför min hemresa är att jag (varning för att de här kan låta farligt likt töntig-träningsnarkoman-som-alltid-uppdaterar-sina-fb-statusar-med-sitt-senaste-träningspass!) inte riktigt vet hur jag ska klara mig att ta det lugnt i två veckor! Allt dansande har gått bra och varit så kul på sistone så nu känns det som jag verkligen kommer att sakna att röra på mig under mina två veckor hemma(ordentligt! 30-minuters skogspromenad räknas inte)! Menmen, jag ska väl inte säga något ännu, när jag kommer tillbaka gråter jag väl blod, svett och tårar.

Vissa morgnar

Vissa morgnar när jag har stängt av alarmet (och lyckats hålla mig vaken utan att stiga upp ur sängen) ligger jag kvar i sängen med med min ipod, lyssnar på skön musik, drömmer om något fint och njuter av att känna värmen under täcket medan det är kallt utanför.

Härlig känsla...

...ända tills jag ser att klockan är way too much och jag måste rusa upp i en väldans fart.

(Kan någon förresten gissa var den fina vintermorgonbilden är tagen?)

Gratis golvmassage

Ligger och surfar på vår sköna matta i vardagsrummet när jag plötsligt känner hela golvet börjar vibrera. Juste - det är ju våra grannar under oss som tydligen gillar att spela musik på högsta volym. Så högt att vi som bor ovanför hör varenda lilla basslag, så nuförtiden är jag proffs på att gissa-låten-enbart-genom-att-höra-basen-leken! Det sjukaste är att de lyssnar på en salig blandning av olika artister, allt från Tomas Ledin, Enrique Iglesias, Kings of Leon, Timbaland, Gyllene tider till låtar som Infinity och just nu spelas den där låten som går typ "Look into my eyes and I lalalallaaa, would I lie to you baby, would I lie to you...". Vilken klassiker säger jag bara...

Den här veckan har mamma, Julienne och hennes kompis Nettan varit på besök här. Vi har shoppat som aldrig förr och i förrgår var vi på bio och såg filmen Fame! Superduperbra film! Jag blev sjukt inspirerad att bli proffs på att både sjunga, dansa, spela teater och kunna spela instrument! Men samtidigt prestationsångest och arg för att jag inte bara kunde födas som naturbegåvning direkt! Vägen till framgång är inte direkt enkel kan jag säga.

Nu ska jag hoppa i duschen och göra mig i ordning för ikväll! Jag och Meri ska först ut och äta och efter det dansar vi väl vidare till någon nattklubb! Fun fun fun :)

Har jag förresten berättat att jag kommer hem på höstlov nästa veckas onsdag och är hemma nästan i två veckor! TJOHOOO!!!

Smile

Le mot världen och världen ler mot dig!

There's only butterflies!

Tjohooo! Jag hade nästan glömt bort hur det känns att ha fjärilar i magen och t.o.m. börjat tro att jag var för gammal för att känna det längre men icke! Kul att gå runt med känslan att inget i världen kan stoppa en!

Ni minns den där killen jag berättade om som jag började prata med på Arlanda express och bytte telefonnummer med? Jag var på "dejt" med honom igår!! Haha, fattar fortfarande inte riktigt att det är sant (rättare sagt att jag är sann... det är ju trots allt jag som var lite galen från första början i det här fallet. Jag måste citera min goda vän Lina; Jag är otrolig men sann!). Jag var ju förstås skitnervös och sprang runt, hoppade och ropade i lägenheten före vi skulle träffas på en bar här i närheten, så Meri fick börja säga åt mig att lugna ner mig så att jag inte skulle prata i 120 km i timmen som ju jag är proffs på de gånger jag är excited. Man kan ju nästan kalla det en blinddate eftersom jag bara träffat honom så kort stund som 15 minuter för tre veckor sen. Hursomhelst gick allt jättebra och han var supertrevlig! Inte för att jag är kär eller så (ok, klart det var liiite spännande...;)), men jag ser det helt enkelt som en himla kul grej och är fortfarande superstolt över att jag tar initiativet att lära känna människor som sen är så pass seriöst att man träffar dom på nytt!

Jaa, tänk vad ett 15-minuters möte på Arlanda express kan leda till...

"The sun is on my side, takes me for a ride.

I smile up to the sky, I know I'll be alright."

The weekend...

...i bilder!

Fredag kväll började med mig, Meri och ett litet förfest hemma hos oss...

...sen var vi på väg till White room men några killar stoppade oss och drog med oss till ett ställe som hette East...

...East var ett helt ok ställe att förfesta på, ganska lugnt men mycket folk och inget inträde! Tummen upp!

Sen fortsatte vi kvällen på Magenta, helt klart en nattklubb i min och Meris smak, passlig medelålder och super DJ! Där mötte vi också våra kompisar från någon helg tillbaks!

Charlie & Sebbe gör tummen upp för Magenta!

Efter att Magenta stängde blev det förstås efterfest igen!! (vi måste sluta med den här ovanan...)

Hursomhelst hade vi jätteroligt på efterfestet och alla var pigga (tills klockan började närma sig 8-9...) och glada!

Sebbe och Meri har en liten show!

Victor & jag chillar lite i soffan (och fråga mig inte varför jag har tre kuddar på huvudet...)

Här är gänget på väg hem från Stureplan, haha, what a night säger jag bara!

Kulturell söndag

I'm still alive efter helgens galna upptåg (bilder och berättelser kommer ikväll eller imorgon) och ska snart åka iväg till dansmuséet och träffa Cissi, en tjej på min klass, och se på en modern dansföreställning med Virpi Pahkinen (tydligen är det jättemånga från Finland som är väldigt kända inom dansvärlden och alla svenskar avgudar, tro det eller ej). Hon verkar ju minst sagt speciell utifrån bilderna jag sett på henne men Cissi sa hon var bra så jag får väl tro på det då.

Senare idag ska jag försöka hinna på "Sveriges största alternativmässa för kropp och själ" som den heter... Massa coola saker som drömtydning, astrologi, hypnosterapi, ansiktstydning, aurafotografering och annat i den stilen! Jag älskar ju allt som har med "övernaturliga" saker att göra, eller man kan väl inte kalla det övernaturligt men såna där häftiga saker helt enkelt!! ;) Så den där mässan är som gjord för mig! Synd bara att jag glömde bort den igår (fast jag låg ju som död till kl. sex på kvällen så jag skulle väl inte orkat iallafall) annars kunde man åkt dit igår också. Dessutom har de massa föreläsningar om allt möjligt från "Tankens kraft" till "Din personliga inre färg" så det skulle vara kul om man hinner på någon föreläsning också!

Nu ska jag göra mig i ordning för dansföreställningen, uppdaterar er om helgen senare! Puss!

Låttips!

Lite rivig musik till förfesten...

Just dance, dance, dance...

Har precis kommit ur duschen och sitter nu och tar det lite lugnt och laddar för en tung skoldag med massa träningsvärk. Vi gjorde bl.a. danssteget "masken" igår, vilket betyder att man hoppar upp i luften, tar emot sig med händerna före du landar med fötterna och sen "ålar" hela kroppen ner mot golvet. Och om igen. Ungefär 50 gånger.

Det är verkligen inga enkla grejer vi håller på med i skolan. Nivån är så ofattbar hög, våra danslektioner är steget under en proffsdansares lektioner ungefär och när man är på en "vanlig" allmän kvällsklass tycker man att allt går för sakta fram.

Ibland har jag lite svårt att förstå och minnas det.

Vissa dagar känns det som att du är sämst i klassen, aldrig hänger med bra i koreografierna, är skit på piruetter och har de svagaste musklerna och den dåligaste fantasin.

Så är det ju inte, men då man alltid ska vara så självkritisk! Istället borde jag ju tänka att fast jag inte gör alla steg 100% rätt när vi stressar igenom en koreografi (ny koreografi varje vecka typ), så är det ju helt sjukt att jag överhuvudtaget hänger med så pass bra som jag gör och inte bara står helt handfallen och inte alls hänger med! Att jag redan blivit jättesnabb att lära in koreografier jämfört med för bara en månad sedan. Att jag överhuvudtaget vågade söka in hit och komma på audition där du måste vara "i god fysisk kondition och vältränad" för att komma in. Att jag är modig som vågar ställa mig framför en hel bunt med människor och lära ut en koreografi som jag själv gjort, med rädslan för att inte vara tillräckligt bra och ha tillräckligt "coola" hiphop-steg (hiphop och streetdance är det lättaste med tanke på att jag bara dansat det några gånger före jag började här). Att jag gör de sista fem piruetterna till för jag vet jag måste öva på dem, fast jag redan är så yr så jag kunde spy. Att jag har lärt mig ca. 50 olika danstermer på vilket-fint-språk-det-nu-än-är från att ha kunnat ca. två från förr. Att jag orkar ta mig till skolan fast det vissa dagar känns som att det står skrivet "sämst" i min panna. Att jag redan från andra veckan på skolan vågade ställa mig ensam i en ring med kritiska blickar som stirrade på hur du dansade för att leta upp dina svaga sidor och ge dig kritik. Att jag kan ta kritik utan att bryta ihop. Att jag vågar. Att jag orkar. Att jag inte ger upp.

Just det. Sååå var det ju.

Bra Jennifer! (man måste få berömma sig själv ibland!)

Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen

Har jag glömt att berätta att jag ska på Lars Winnerbäck konsert om bara en månad?! Det ska jag iallafall! Ser framemot det som bara tusan, Winnerbäck är ju artisten bakom många av mina favoritlåtar. Idag har jag upptäckt ytterligare en fin låt på hans nyaste album. Så här låter den:

"Berätta hur du gör, berätta hur du gör

Det är en känsla som du lämnar,

när du vänder bort din blick

Berätta hur du gör"

Så idag har jag som ni säkert räknat ut, lyssnat på Lars Winnerbäck (filosofimusik nr. 1) och kommit fram till vissa punker angående livet som jag tänkte dra kort här nedanför.

• Fast man är ung och redan har varit med om hur många roliga saker som helst i livet, upplevt saker som få aldrig har gjort eller kommer att få göra, så är det ändå alltför sällan man uppskattar och är nöjd med livet iallafall. Som människa blir man bortskämd och kräver bara mer och mer av livet istället för att tänka på och glädjas över alla vinster man redan fått här i livet.

• Att man aldrig får den man vill ha. Fördenduvillhavillintehadigförattduvillhaden. Det människan får serverat på ett silverfat vill den inte ha och den som skriker ut "Ta mig!" är ingen intresserad av att jaga (undantag om det gäller ett desperat one-night-stand). Det enda är typ om båda två blir kära på exakt samma gång och inte har något emot att den ena ropar "Ta mig!". Och det dummaste med hela den här grejen är att fast du vet att du inte ska servera dig själv på ett silverfat utan istället spela svår (men inte för svår heller, då kan ju den andre bara ge upp och strunta i dig helt) för att fånga intresset. Men som sagt, den balansen är inte de enklaste.

• Återigen upprepar jag för mig själv; skit i spelet, lev i nuet, ta inget hårt, var dig själv och du kommer att leva lyckligt resten av ditt liv! Det här med kärlekens spel. Varför, varför måste man alltid tänka hur man ska bete sig; svår eller inte svår, rolig och pratglad eller tyst, blyg och söt? För vill vi verkligen vara med någon som inte tycker om dig för just den du är? Svar: Nej. Så varför då mina kära vänner, varför är vi inte bara oss själva och väntar på att en lyckost som direkt fastnar för din härliga utstrålning, ditt hjärtliga skratt, dina tindrande ögon ska hitta oss och framför allt ska älska oss för exakt dom vi är? Och det dummaste med det här är att jag vet allt det här och kan allt utantill, men i praktiken funkar det ju inte såhär. "Livet är" säger jag bara. Deal with it.

Ok, det var det. Måste bara få avreagera mig på detta ibland orättvisa liv.

Nu kan jag fortsätta med mitt lyckliga och dans-på-rosor-liv! ;) Puss&kram!

Dagens skratt!

Jag som är så himla lättroad tyckte förstås det här var skitkul...!!

Music & Memories

Musik kan få mig att minnas så många saker, känslor, tillfällen och upplevelser som annars skulle vara totalt raderade ur mitt otroligt korta och dåliga minne.

Något som är speciellt är att jag ofta kommer på mig att förknippa många låtar med ställen, personer och känslor som hände i Norge. Lite skumt att jag verkar ha så starka minnen till musiken därifrån jämfört med vad jag har t.ex. i Finland där jag ju ändå har bott 18 av 19 år. Antingen måste jag har lyssnat på extra mycket musik i Norge eller så var det helt enkelt för att det hände så mycket där hela tiden och jag gick igenom så många olika starka känslor där på lite mindre än ett år så därför minns jag så mycket därifrån. Eller så var året i Norge helt enkelt ett starkare minnas-till-musiken-år för mig.

Jag har hur många låtar som helst som påminner mig om saker i Norge, men denna lyssnade jag ofta på, speciellt när vi körde genom hela landet varenda söndag. För övrigt en fantastiskt bra låt. Har inte hört den sedan typ ett år tillbaka men minnen kommer tillbaks snabbare än blixten.

Ett väldigt bra minne från Norge är min goda vän Lisa som jag fortfarande har bra kontakt med. Hon har nyss flyttat hit och ikväll ska jag äntligen få träffa henne igen! Ska bli jättekul att se henne, det var mer än ett halvår sen vi sist sågs! Hon var ju min teamledare (före jag tog över teamet, hehe) och hon var egentligen min första "bästa vän" i Norge. Jag minns alla bus vi hittade på, alla uteserveringar vi satt på tills solen hade gått ner, våra söndagar i bilen då vi alltid skulle åka tillsammans, hur ledsen jag var när hon skulle sluta, våra dagar tillsammans ute på stand då vi brukade smita hem tidigare, den gången massa får hade stoppat av hela vägen och vi höll på att dö av skratt, nätterna vi brukade sitta ute på trappan och prata ända tills alla våra cigaretter hade tagit slut. Minnen är det bästa du har och som ingen någonsin kan ta ifrån dig så ta väl vara på dom!

Fascinerad nykomling till Norge

Vackra Bergen

Ett av fåren som blockerade vägen

Var det inte någon som sa att man måste få vara ung och dum för att bli gammal och vis...?

Jag & Lisa!

Saknar

När jag saknar någon hemma eller någon annanstans i världen så brukar jag krama om mig själv. Det hjälper.

För en liten stund iallafall.

B-kändis spotting!

Jag och Meri kom precis hem från kvällens shoppingtur på vår ICA-butik runt hörnet, och där handlar tydligen Kjell Eriksson som bl.a. är redaktör för Vakna med The Voice och som vann "Hjälp! Jag är med i en japansk TV-show" också! Ganska coolt att han ju måste bo här i vårt neighborhood! Inte för att han är sååå känd, men iallafall..! Och Meri bara skrattar åt min "hysteriska kändisbesatthet", haha...

Dessutom har jag inte nämnt att jag sett diverse B-kändisar som Peter Siepen och Rebecca Simonsson på stan och för nån vecka sedan satt jag bredvid Durna (som man såg ganska mycket av i årets Idol) på tunnelbanan! Cooooolt asså! Haha, eller så inte... Men lite kul är det alltid!

Världen (eller Sthlm rättare sagt...) är faktiskt ganska liten!

Morgonstund har guld i mun

Jag här noterat att jag fått en liten ovana, eller tja, om det är en sådan grym ovana vet jag inte, vi kan nog lika bra kalla det för vana. Varje morgon stiger jag med flit upp en halvtimme tidigare för att kunna sitta framför datorn i pyjamas med mina björntofflor och kolla facebook, läsa bloggar, läsa tidningar, dricka mitt morgonkaffe och tugga min frukost i min egen takt. På samma gång som det känns dumt att slösa bort tid av sin skönhetssömn så njuter jag ändå av att bara få sitta och koppla av en stund och börja dagen med lugn och ro. Minus är förstås de gånger (men ändå överraskande få gånger!) man inte kan slita sig lika lätt och får stressa med allt annat man har att göra på morgonen.

Hursomhelst, idag går mina tankar till sommaren (kan någon snälla hitta spola-tibaks-knappen?!) och att jag helst av allt vill hem till min bil (Lilla svarten som farfar en gång döpte den till), åka ut och köra på en lång raksträcka med låtar som den här på högsta volym. Med risk för att låta pojktöntig nu, men jag njuter och älskar varenda sekund av att få göra det. När andra sätter sig på yogamattan för att meditera, åker jag ut med bilen för att få rensa tankarna. Och jag har faktiskt känslan av att jag är inte ensam som tycker det..!

5 i en smäll (helg)

Det blev inte så mycket av fredagsmyset i fredags, istället blev det fredagsfest för flera...

Fredagskvällen började med att jag och Meri gick och åt biffplanka på en mysig restaurang som hette Mest här på Söder. Efter det mötte vi upp Emil som numera bor här i Sthlm och två stockholmare vi mötte förra helgen och gick vidare till en bar som hette Akkurat, tydligen baren med flest olika ölsorter här i Sthlm (lägg på minnet alla ölälskare...). Stället stängde redan kl. ett och vi var inte nöjda ännu så vi gick vidare till en liten bar som hette Kleins i Gamla stan. Det stället stängde tre och då var vi inte nöjda heller så vi drog hem och hade ett litet efterfest och diskuterade djupa frågor såsom skillnader mellan Sverige/Finland/Norge och hur män och kvinnor tänker och fungerar. Det över en ospetsad kopp te! Ja, väldigt smart idé att dricka te på efterfest istället för sprit, man mår oftast mycket bättre dagen efter och mysfaktorn är på topp! ;)

Hursomhelst funkade inte riktigt teét den här gången och vi vaknade typ kl. halv tre nästa dag och gick runt som zombies hela dagen. Det enda vettiga vi gjorde var att gå och sola, skönt med lite värme, ljus och lite färg på kroppen. Det får mig att längta ännu mer efter att resa iväg till ett soligt land! Har haft riktigt resfeber på sistone... Och visste ni förresten att dom har dubbelrum med solarier här i Sthlm? Ganska kul när man kan ligga och prata med varann på samma gång man solar! I dagens stressade värld så måste man såklart kunna göra något vettigt på samma gång när man bara ligger och solar, hehe...

När vi hade solat klart så åkte vi in till Medborgarplatsen och mötte upp Sara & Elin (mina klasskompisar) på en lugn men modern bar som hette Hellströms. Där spelade vi jag-har-aldrig (det spelet förföljer tydligen mig och Meri, vi blir tvungna att spela det minst en gång per vecka nuförtiden...) och efter vi hade "förfestat" klart där så gick vi till Göta Källare, en stor nattklubb också här på Söder. Bra musik och jättestort dansgolv (mer som en danssal...) så det blir garanterat flera besök där!

Ja, det var helgen i ett nötskal. 5 barer/pubar/nattklubbar på 1 helg är väl inte så illa... Men så stort utbud det är i den här stan så måste man ju börja i någon ände så man kommer fram till vad som faller en i smaken!

Här är några bilder från helgen...

En riktigt lyckad helg faktiskt! Nu sitter jag med en kopp chai-te och ska börja dra mig mot sängen. Det är otroligt hur mycket sömn och energi du kräver för att klara av en hel dag med dans. Samma gäller maten, du måste äta så mycket energirik mat för att ta igen all energi du bränner varje dag, annars orkar man inte hålla sig vaken en hel dag typ. Som tur är ska vi ha kostrådgivning om några veckor, det blir intressant!

Godnatt alla och hoppas ni haft en trevlig helg!

Fredagsmys

"Det e dags för fredagsmys, om det e så det sista jag gör!"

Jag och Meri gör oss i ordning för att gå ut och äta på något mysigt ställe här på Söder eller kanske Gamla stan. Efter det tänkte vi kanske gå till någon trevlig bar eller pub på en eller två öl och förhoppningsvis träffa några nya trevliga människor! I och för sig har vi haft ganska mycket kontakt i veckan med några typer som var på efterfest-te-party till oss förra lördagen men vi träffar väl kanske dem imorgon isånafall. Kul med lite nya bekantskaper hursomhelst!

Dagens sthlms-problem är bara att det finns för många restauranger och uteställen att välja mellan och prova på här i Sthlm så man vet inte hur man ska hinna testa alla ställen för att komma fram till vad som är "ens" ställe! Hårda tider...

(Varning för att låten fastnar jättelätt på hjärnan. Jag och M har sjungit den ca. 49 gånger nu tror jag...)

Catch the moment

Idag är jag sjukt frustrerad över ett ögonblick jag inte fångade.

För en vecka sedan var jag hyper över ett ögonblick jag tog vara på.

Jag kan ju börja med att berätta om dagens lilla "miss". Eller egentligen är det inte så stor miss eftersom jag egentligen betedde mig så normalt som möjligt men jag är harmad (vad är det riktiga svenska ordet för det? Och jag söker inte ordet besviken...) som fan.

I slutet på vår danslektion idag, som för övrigt var den tyngsta vi haft på jättelänge så svetten bara droppade och man var så långt ifrån fräsch ut som man bara kan va, så kommer vår streetlärare in med....... Danny i följe! Ni vet, Danny från Idol, EMD och Tokyo - you got the rhytm in you! De ställer sig i dörren för att kolla på oss som dansade före de själva skulle in öva till någon turné eller något liknande gissar jag. Så gissa om man blev lite nervös!

Jag som verklign skulle kunna tänka mig att bli bakgrundsdansare åt någon artist fick ju världens press på mig och det kändes nästan som det var audition!

Hursomhelst, mitt dansande såg väl helt ok ut (bortsett från svetten som strittade åt alla håll) men det jag vill få fram med detta var att jag inte sa ett enda ord eller hälsade eller whatever åt honom! Det är ju såna här tillfällen som händer typ en gång/liv och om du vill göra ett intryck måste du ju göra dig sedd!!! Jag bara blev nervös och vågade knappt titta! Ok, våra blickar möttes faktiskt ca. två gånger men som att det skulle räcka någonstans... Ni vet ju hur det är när ni ser någon kändis, man är lite nyfiken och vill titta men tvingar sig att inte låtsas om dom. Man vill ju inte vara för mycket. Men i detta fall inte för lite heller..!!

Jag skulle ju enkelt kunnat hälsat eller presenterat mig eller sagt typ "Jahapp, ska de tränas inför någon ny turné nu kanske?" eller bara lett mot honom eller vadsomhelst!! Argh! Man vet aldrig, han kanske hade planer på att ha med en blond flicka i sin kommande musikvideo! Och nu har jag missat allt! ÅÅÅÅH. Det är exakt såna där stunder du måsta vara snabbtänkt och ta vara på! Fanfanfan.

Men iallafall så bestämmer jag mig för att överlämna allt detta till min kära vän ödet så får det bestämma. Det kan ju faktiskt hända att han ska öva någon fler gång och man råkar stöta på honom. Man vet som sagt aldrig när du får en (andra, damn it) chans.

Förra onsdagen var jag däremot helt tvärtom. Snabbtänkt och framförallt modig. Jag skulle till Arlanda för att möta upp Meri och hade planerat att ta flygbussen men när jag ska stiga på kan man tydligen inte betala med kontant eller kort så jag blir tvungen att ta Arlanda Express istället (ödet påverkade faktiskt hela det här också..!). Väl på perrongen så ser jag världens snygging och när jag sätter mig på tåget så sätter jag mig såklart (haha) i sätet bredvid honom. Arlanda Express tar ju ca. 20 minuter och efter ca. 10 minuters smygtittande på varann så blir jag arg när jag tänker på hur många personer du möter varje dag som du gärna skulle vilja prata med men aldrig vågar. Jag modar jag upp mig, tänker ut en bra break-the-ice-replik och säger åt mig själv "Äh, vad har jag att förlora?!".

-Ehh, ursäkta du vet inte vilken terminal vi kommer fram till?

Så svarar han att han tror vi åker förbi varje terminal och är snabb med följdfrågan om jag ska ut och resa. Och vips så var samtalet igång! Det blev ju lite speeddating eftersom båda visste att man hade 10 minuter på sig att få veta så mycket som möjligt om varandra, haha. Vi steg av vid samma terminal och träffade hans kompis som han skulle möta och då blev det ju det här pinsamma om man ska byta nr/namn eller inte. Men jag har redan varit med om ett av de värsta misstagen i mitt liv när jag inte vågade fråga om tel.nr så nu var jag inte direkt sen med att fråga! Och fortsättning följer, haha... ;)

Jag var så himla stolt över hur modig jag hade varit! Hur många är det egentligen som vågar prata med främlingar på tåget/bussen? Jag däremot ska bli proffs på att ragga på tåg/bussar! :D

Det är faktiskt sjukt hur "stora konsekvenser och förändringar" ett kort ögonblick kan få utifrån om väljer att antingen fånga ögonblicket eller inte...