torsdag 1 oktober 2009

Catch the moment

Idag är jag sjukt frustrerad över ett ögonblick jag inte fångade.
För en vecka sedan var jag hyper över ett ögonblick jag tog vara på.

Jag kan ju börja med att berätta om dagens lilla "miss". Eller egentligen är det inte så stor miss eftersom jag egentligen betedde mig så normalt som möjligt men jag är harmad (vad är det riktiga svenska ordet för det? Och jag söker inte ordet besviken...) som fan.

I slutet på vår danslektion idag, som för övrigt var den tyngsta vi haft på jättelänge så svetten bara droppade och man var så långt ifrån fräsch ut som man bara kan va, så kommer vår streetlärare in med....... Danny i följe! Ni vet, Danny från Idol, EMD och Tokyo - you got the rhytm in you! De ställer sig i dörren för att kolla på oss som dansade före de själva skulle in öva till någon turné eller något liknande gissar jag. Så gissa om man blev lite nervös!
Jag som verklign skulle kunna tänka mig att bli bakgrundsdansare åt någon artist fick ju världens press på mig och det kändes nästan som det var audition!
Hursomhelst, mitt dansande såg väl helt ok ut (bortsett från svetten som strittade åt alla håll) men det jag vill få fram med detta var att jag inte sa ett enda ord eller hälsade eller whatever åt honom! Det är ju såna här tillfällen som händer typ en gång/liv och om du vill göra ett intryck måste du ju göra dig sedd!!! Jag bara blev nervös och vågade knappt titta! Ok, våra blickar möttes faktiskt ca. två gånger men som att det skulle räcka någonstans... Ni vet ju hur det är när ni ser någon kändis, man är lite nyfiken och vill titta men tvingar sig att inte låtsas om dom. Man vill ju inte vara för mycket. Men i detta fall inte för lite heller..!!
Jag skulle ju enkelt kunnat hälsat eller presenterat mig eller sagt typ "Jahapp, ska de tränas inför någon ny turné nu kanske?" eller bara lett mot honom eller vadsomhelst!! Argh! Man vet aldrig, han kanske hade planer på att ha med en blond flicka i sin kommande musikvideo! Och nu har jag missat allt! ÅÅÅÅH. Det är exakt såna där stunder du måsta vara snabbtänkt och ta vara på! Fanfanfan.

Men iallafall så bestämmer jag mig för att överlämna allt detta till min kära vän ödet så får det bestämma. Det kan ju faktiskt hända att han ska öva någon fler gång och man råkar stöta på honom. Man vet som sagt aldrig när du får en (andra, damn it) chans.


Förra onsdagen var jag däremot helt tvärtom. Snabbtänkt och framförallt modig. Jag skulle till Arlanda för att möta upp Meri och hade planerat att ta flygbussen men när jag ska stiga på kan man tydligen inte betala med kontant eller kort så jag blir tvungen att ta Arlanda Express istället (ödet påverkade faktiskt hela det här också..!). Väl på perrongen så ser jag världens snygging och när jag sätter mig på tåget så sätter jag mig såklart (haha) i sätet bredvid honom. Arlanda Express tar ju ca. 20 minuter och efter ca. 10 minuters smygtittande på varann så blir jag arg när jag tänker på hur många personer du möter varje dag som du gärna skulle vilja prata med men aldrig vågar. Jag modar jag upp mig, tänker ut en bra break-the-ice-replik och säger åt mig själv "Äh, vad har jag att förlora?!".

-Ehh, ursäkta du vet inte vilken terminal vi kommer fram till?
Så svarar han att han tror vi åker förbi varje terminal och är snabb med följdfrågan om jag ska ut och resa. Och vips så var samtalet igång! Det blev ju lite speeddating eftersom båda visste att man hade 10 minuter på sig att få veta så mycket som möjligt om varandra, haha. Vi steg av vid samma terminal och träffade hans kompis som han skulle möta och då blev det ju det här pinsamma om man ska byta nr/namn eller inte. Men jag har redan varit med om ett av de värsta misstagen i mitt liv när jag inte vågade fråga om tel.nr så nu var jag inte direkt sen med att fråga! Och fortsättning följer, haha... ;)
Jag var så himla stolt över hur modig jag hade varit! Hur många är det egentligen som vågar prata med främlingar på tåget/bussen? Jag däremot ska bli proffs på att ragga på tåg/bussar! :D

Det är faktiskt sjukt hur "stora konsekvenser och förändringar" ett kort ögonblick kan få utifrån om väljer att antingen fånga ögonblicket eller inte...

1 kommentar:

Lina Teir sa...

Shit! Modigt att flygtågsragga!

Själv spelade jag rollen som finsk student som inte aaaaalls är medveten om att Göran Persson står framför henne på ett sätt som lätt skulle gett en Oscar när Görre (som jag kallar honom nu) och jag stod i samma kö till Osloflyget. Du skulle ha sett mig. Jag var grym.