fredag 30 oktober 2009

Se en film som aldrig tar slut, se en ros som aldrig slår ut



Ikväll lyssnar jag på Gyllene tider och drömmer mig tillbaks till sommaren -04. Det var tider det. Man var naiv och busig och tog dagen som den kom. Nu ska allt vara seriöst och man tar allt så hårt och ser igenom fler saker än vad man gjorde på den tiden.


En gång i tiden lekte man var, när och hursomhelst.


En gång i tiden åkte man till Yyteri för att campa, och det var sommarens absoluta höjdpunkt.


En gång i tiden var man rödhårig (?!) och gillade tydligen Leijona blandat med mjölk och oboy. (fy fan! minns fortfarande hur den där kvällen slutade...)


En gång i tiden hade man helt enkelt inte den blekaste aning vad världen och livet handlade om.

Inga kommentarer: