Granen är klädd och står så grön och grann i stugan...
Mamma hade köpt världens finaste julstjärnor att ha i fönstret åt mig!
Juliennes kompis hade köpt en rolig kaktus (kolla vad den föreställer...) åt henne med motiveringen "Jaa, du kan ju vara lite taggig ibland..." Älskar personliga julklappar! ;)
Detta år ger jag mina julklappar i guld..!
Den traditionella juläpple-ljusstaken är på plats!
Hej, mitt vinterland...
...nu e jag här!
Jag kan inte vara mer redo för jul än vad jag är nu! Dan före doppare-daaaan idag ju!! WIHUU!!!
Det finns inget som ger mer julstämning än att få "snåssa på" hemma en kall decemberdag, julpynta och tralla på julsånger medan stora fina snöflingor faller ner utanför...
Jag stiger upp ur sängen kl. åtta (hela fem och en halv timme före mitt plan ska lyfta). Det låter väl inte som för få timmar att ha på sig för att hinna 1. packa 2. göra sig i ordning och 3. ta taxi ut till Arlanda? Eller? Tydligen i min tidszon räcker det inte till.
Jag börjar städa i skrubbar, gå igenom mina smycken, snabbsolar, går och köper tvål och diskmedel och städar lite i lägenheten. En halvtimme före jag borde åka iväg med taxin för att vara på plats helt ok i tid, då hoppar jag i duschen och fixar till mig i det snabbaste laget. Kommer förstås iväg 10 minuter efter vad som var tänkt men det var ändå lugnt. Men såklart är det taxichaufförens första dag och han yrar några extra varv på vägen före vi är framme på Arlanda ca. 40 minuter före mitt plan ska lyfta.
Aldrig har en terminal varit så stor, invecklad och fullproppad med yra turister som då. Först går jag i all hast mot helt fel håll när jag ska hitta check-in-diskarna. I säkerhetskontrollen är det världens trögaste gubbe framför mig och jag glömmer förstås bort att ta bort bältet så jag får gå tillbaks och ta av mig både det och stövlarna. Efter det springer jag förbi hela taxfreen, alla caféer och affärer, alla servicediskar och alla andra gater utom just min som såklart ligger längst bort. Allt detta med typ 15 kg handbaggage. Jag sprang säkert 2 km totalt med flåset upp i halsen och svetten som rann samtidigt som jag försöker få kontakt med Gud och be honom att göra så att jag inte missar planet (man måste ta till alla hjälpmedel i såna här situationer). Väl framme vid gaten 15 minuter före det är meningen att planet ska lyfta läser jag den tunga texten: "Gate closed". Och ingen människa som skulle kunna hjälpa mig är på plats förstås. Jag står en stund och börjar känna gråten i halsen. Kändes inte så överdrivet roligt när man kämpat för allt man är värd och kommer fram helt slut för att se att man har missat planet med någon ynka minut, bara för att det var en buss som skulle ta ut passagerarna till planet.
Så jag går till SAS Service disk, får veta att det inte finns några platser kvar på något plan idag med samma prisklass som jag hade, så jag skulle bli tvungen att köpa någon business-biljett för halva skjortan typ. Då blev det bara för mycket. Jag sa att jag skulle fundera en stund och plockar upp telefonen och ringer mamma för att sen brista ut i gråt. Jag var så arg, ledsen och besviken och kunde inte tänka mig att åka hem först imorgon eftersom jag en gång hade tagit mig ut till flygplatsen och ställt in mig på att vara hemma idag. En stund senare behärskar jag mig och bokar en ny biljett. Så nu åker mitt plan 17.30 och jag sitter och tröstäter en räksmörgås i lugn och ro (och såklart flörtar med servitören som passar upp mig med dricka, hehe).
Men jag blir bara så arg. Att jag aldrig lär mig! Det är en av mina sämsta sidor, min tidsoptimism. Och jag har ingen aning om hur jag ska kunna skärpa till mig. Fastän jag skulle stigit upp kl. fem i morse skulle jag hittat på andra saker att göra för att fördriva tiden tills jag ser att klockan är way too much och börjar stressa som en idiot.
Någon som har något bra tips på vad man kan göra för att bryta sig ur den onda cirkeln?
Underbart att vakna och det första man ser är att det snöar ute! Jag blir så lycklig inombords, det är ju snön som gör vintern och julstämningen! Det har gått så längesen sist man fick se ordentligt med snö så jag hade nästan glömt bort hur mycket jag tycker om snö.
Nu sitter jag och dricker kanelté, äter pepparkakor och lyssnar på julmusik. Men känner lite av julstressen gör jag ändå. Hela gårdagen gick åt till att springa runt på stan handla julklappar vilket ju aldrig är det enklaste (och det underlättar ju inte heller att det är minusgrader ute...). Och idag måste jag också ut på stan och försöka få tag i fler julklappar. Sjukt hur det helt plötsligt blivit så kallt, hemma i Finland är det ju närmare -20 grader!! Jag som inte ens har skaffat mig en riktig vinterjacka kommer ju att dö när jag stiger på finsk mark imorgon.
Det har hänt så mycket i helgen så jag har knappt själv hunnit uppfatta och registrera allt så jag vet inte riktigt var jag ska börja. I fredags var ju jag & Sara och såg Bob Sinclar på Ambassadeur som såklart var lika grymt som väntat. Sån himla grym feelis på såna event alltså! Ambassadeur var förstås fullproppat med houseälskande och dansande människor och jag var såklart helt i extas när min favorit "World hold on" kom. Träffade några gamla bekanta som beställde in 20-tals med drinkar åt gången, så kvällen slutade förstås med att man nödvändigtvis skulle på efterfest och kom hem kl. nio på morgonen. Vaknade på en madrass (jag sover vanligtvis på den ena soffan men hade tydligen fått för mig att lägga mig på madrassen denna natt...) och känner givetvis inte igen mig och drar en djup suck, blundar igen och tänker "Faaan Jennifer. Jag orkar verkligen inte ta mig hem från jäkla efterfest nu!!! ÅÅÅH!" Sen kollar jag upp igen och så ser jag till min stora lättnad att Meri & Sara sover på sofforna. YES, tack gud!!!
Hela lördagen var en ovanligt rolig dagen-efter-dag! Solen lyste ute. Vi satt inne och lyssnade och sjöng/dansade med till lugna favoriter och spådde våra framtida kärleksliv på slumpmässiga låtar som spelades ("nästa låt som kommer beskriver ditt framtida kärleksliv..." Ja, ni fattar. Jäkligt bra lek egentligen... Rolig iallafall!). Diskuterade livets problem med en nypa salt (för ovanlighetens skull...). Var ute ett varv och åt pizza. Började må dåligt och gick hem. Sov någon timme. Skrattade åt alla idiotiska och dumma killar det finns i denna värld. Skrattade ännu mer tills klockan hade slagit halv tio på kvällen och vi kom på att vi måste börja fixa oss om vi skulle hinna ut någongång denna kväll. Haha, typisk tjejdag eller?
Kvällen fortsatte på White Room där vi både hade skitkul, hann både sitta och chilla och dansa som om det inte fanns någon morgondag för våra stackars fötter. Hursomhelst så slutade även denna kväll med efterfest och sängen fick vänta på mig ända tills halv nio även denna natt. Jag fattar inte vad som har hänt med mig och efterfester sedan jag flyttade hit. Jag som aldrig varit någon efterfest-människa? Och dygnet blir ju helt ur balans! I förrgår satt jag och Meri uppe till kl. 2 på natten och ältade att vi ältar så mycket nuförtiden och kunde inte sova förrän vi hade sett några avsnitt av Eva&Adam (förklaring till varför vi såg just den filmen kommer längre ner) och kommit in i den naiva och lättsamma stämningen som man hade när man var 12 år.
Igår var det dags för den efterlängtade konserten med Lars Winnerbäck, som såklart den också var sjukt bra och otroligt mäktig. Stod med gåshud hela konserten och det var flera gånger man fick en klump i halsen av alla vackra texter Winnerbäck har. Bästa låtarna var nog Elegi, Kom ihåg mig då eller Solen i ögonen. Feeeeelis till tusen!
Sen har det också varit mycket kändisspotting på sistone! I tisdags såg jag Jackie, Cimon & Patrik ur Paradise hotel komma vinglade fram på Stureplan, fem minuter efter går jag förbi September. Och i fredags när jag och Sara står i kön får jag förstås för mig att berätta om händelsen med PH-gänget och då står förstås ingen mindre än Cimon framför oss märker jag mitt upp i min inlevelsefulla berättelse. Oddsen på att just han skulle stå där då just jag får för mig att prata om det? Suck, pinsamt.
På White Room i lördags blev jag helt i extas när vi ser ingen mindre än "Adam" ur Eva&Adam, fast åtta år äldre förstås! ;) Men han var sig lik. Blev t.o.m. lite pirrig igen eftersom jag ju hade varit dödskär i honom när jag var yngre. Jag hälsade glatt på honom och han tog i hand och presenterade sig som Calle (Calle? Han heter Adam ju?!...) och vi pratade om allt möjligt (jag nämnde såklart att jag hade varit jättekär i honom i filmen...). Sen kommer Meri också fram och ska hälsa och hon hinner bara säga hej före en brud dyker upp och knuffar bort henne och ryter "Alltså kan du sluta tafsa på min pojkvän eller?!?!". Haha, Meri blir panik och säger; "förlåt förlåt, jag skulle bara hälsa..!", och sen börjar flickvännen och Adam tjafsa och det slutar med att hon fräser något och går iväg. Haha! Sen säger han att det är lugnt och att hon brukar vara så, men hallå? Hon måste väl acceptera att hon har en pojkvän som är lite känd? Efterbliven brud...
Tråkigt och händelselöst liv kanske? Nä Jennifer. Om du vågar klaga över det denna gång så ger jag upp. Jag ska seriöst skriva en lista med allt kul man är med om i sitt liv och nästa gång jag piper om att jag har ett så tråkigt skitliv och hatar mig själv så ska jag limma fast lappen i pannan för evigt.
Bilder från alla kändisträffar och konserter kommer!
Och imorgon kommer jag hem!
Tjohooo!!!
Dessutom har jag fått min Amaryllis att blomma! Se så vacker den är... Jag har gått och väntat på att den ska börja blomma i flera veckor och nu började den blomma för någon dag sedan.
Och då känns det ju jättekul att man ska åka hem en månad imorgon...
Idag har jag sovit lääänge (jullov ffs!), sålt min idolfinalbiljetter (att bli x antal kr rikare till helgen är alltid bra, tjoho!), hämtat kläder från balettakademien och nu kom jag hem från middag ute med det underbara sällskapet me, myself and I. Kvalitetstid med sig själv är alltid bra. Många tycker tydligen att det är skumt att gå ut och äta/fika/på en öl med sig själv. Varför det, undrar jag. Är det för att folk ska tro att man inte har några vänner? (Och om de skulle tro det spelar det ju ingen roll. Man själv vet ju att man har vänner?) Eller är det kanske för att det känns obekvämt att gå ut och äta med bara sig själv till sällskap? Hursomhelst, jag har inget emot det och tycker det är ganska skönt faktiskt, man får sitta och titta på folk och äta i lugn och ro.
I måndags och tisdags hade vi dansuppvisning/julshow på skolan vilket gick riktigt bra! Mamma, pappa, Meri och Lisa var och tittade i måndags och jag tror dom tyckte det såg bra ut också. Igår var jag med Sara (från klassen) på den omtalade julmarknaden i Gamla stan och sög in all julstämning som fanns där och köpte en och annan julgrej. Fanns allt från mistlar, glögg, marsipan, sockervadd, praliner till brända mandlar där. Var också på ett übermysigt café i GS, Kaffekoppen hette det! Rekommenderas varmt om ni har vägarna förbi Gamla stan! Bilder kommer... Imorgon ska vi väl högst troligen ut också och på söndag tänker jag antingen gå på luciakonsert i Globen om jag inte orkar gå på en dansaudition till en dansgrupp. Vi får se i vilket skick man är.
Snart kommer andra Sara hit och vi ska till Ambassadeur där Bob Sinclar spelar ikväll! Jihuu, one of my dreams will come true tonight och det känns gött. Ända sen jag hörde Bob Sinclars "Love generation" har jag älskat hans musik och han levererar superlåt på superlåt. Man blir alltid på bra humör och så lycklig när man hör hans musik. Så ikväll har jag en känsla av att någon kommer att lägga sig i total lyckoextas...
Victor, jag, Sara och Björn. Shit, vilken röd tunga Sara har förresten..!
Christian, Sebastian och Sara
Fina partypinglor!
Sebastian & Sebastian, som dessutom har samma efternamn! Helt sjukt!
Kvällen slutade med urspårad buggdans till tonerna av Jerry Lee Lewis?!
Fick massa fina presenter också! Underbara spa-prylar från Make-Up Store av Sara&Cami, en mysig lykta av Anna&Mikki, ett vackert silversmycke från Snö av Lisa, ett personligt armband av Sara och en champagneflaska av Victor, Sebastian & Charlie! Tusen tack för presenterna och en super fest!
Lurade med mig Lisa och vi impulsköpte biljetter igår kväll! Så nu väntar jag med spänning på en av mina mest nostalgiska kvällar i hela mitt liv!!! :D Back to the lovely 90's! Och efter konserten blir det efterfest på Ambassadeur, där dom lovade att smörsångarna också kommer att befinna sig och bjuda på "en del överraskningar". Spännande! Watch out Nick Carter... (han är typ den enda i bandet som är singel har jag för mig...)
Puh! Äntligen hemma efter en tung dag på stan (med massa shoppinggalna finnar, ca. 70% av det jag har hört på stan idag har varit på finska!). Har sprungit runt i alla möjliga affärer för att hitta kläder till dansshowen nästa vecka men nu har jag äntligen allt fixat! En svart basker(?!), en rödvit-randig tröja och knästrumpor (dom måste matcha till lockingnumret). Och ännu till det ett par hängslen, haha! Har en känsla av att man kommer att vara sååå snygg... Så alltså, om ni råkar vara i Sthlm nästa veckas måndag eller tisdag (7:e + 8:e december), eller annars vill ta en impulsresa hit så kom och titta på vår show på Balettakademien kl. 19.00 båda dagarna! Det är ju inte bara vi som ska dansa (vi har bara två ynka nummer) utan alla linjer på skolan uppträder också. En superbra dansshow helt enkelt! :)
Jahapp, min sista dag som 19-åring då. Skulle ju behöva fira min sista dag som ung och naiv (nog för att jag vissa dagar känner att den tiden då man var ung och naiv redan är förbi, nu är man bara tråkig, ansvarstagande och seriös typ), men jag vet inte riktigt hur jag ska fira den. Dra en brutal fjortisfylla och skämma ut sig totalt kanske? Men då det är måndag idag, fan. Hörde ni? Det är den seriösa 28-åringen inom mig talar... Eller kanske försöka köpa ut sprit på Systembolaget? Men då finns det ju förstås risk för att jag inte behöver visa leg och då skulle det kännas helt onödigt. Hm, kanske någon av er har något bra tips vad jag kan göra före jag på riktigt träder in i vuxenvärlden? (18 var ju ändå inte så vuxet...)
Det jag minns bäst från lillajul när man var liten var när tomten brukade slänga in julklappar genom dörren för att sen snabbt springa därifrån. Själv ville man såklart alltid springa efter och ta fast honom men vågade inte riktigt. Tomten var ju trots allt lite mystisk och skrämmande på den tiden... Hursomhelst så hade fortfarande inte tomten glömt bort mig, så jag hade fått några klappar på posten (tydligen hinner inte tomten springa runt till alla dörrar nuförtiden. Stressiga tider...) igår! Hur trevligt som helst! Så jag har tydligen varit snäll hittills i år. Nu är det bara att sköta sig ända till jul då...
Första advent idag då. Det firar jag med att äta juleskum, pepparkakor och dricka julmust. Kom just hem från en verkligt flummig en-timmes-shoppingrunda i mataffären och det resulterade i endast impulsköp såsom: 2 apelsiner (fast jag redan hade två här hemma och var medveten om det också), en Vesuvio-pizza (har aldrig köpt eller ätit den smaken på pizza förut), en påse juleskum (som jag egentligen inte alls var sugen på och mår illa av just nu), en flaska julmust (som jag nästan druckit upp redan) och 5 skivor rökt skinka för 20 kr som högst troligen är de snabbast försvunna 20 kronorna hittills i mitt liv.
Kanske man inte riktigt är 100% i skick ännu från gårdagen har jag känslan av just nu... Jag och Meri drog en diskret walk of shame idag när vi kom hem från en efterfest runt ett-tiden idag. Igår var vi bjudna på en fest på en kompis jobbkontor (don't ask varför han hade fest på kontoret, men det var en fin "lounge" där vi höll till så det funkade riktigt bra faktiskt!). Kul att träffa nya människor och det blev t.o.m. en liten reunion med kompisar som vi hade haft te-party med en gång i tiden, haha. Efter festen var slut var vi (surprise!) inte nöjda fast klockan började närma sig fem, så vi satte oss helt enkelt i en taxi och åkte via Max där jag åt världens godaste hamburgare (Frisco bacon&cheese, jag har sett reklam för den flera gånger och redan då känt på mig att den skulle vara god så nu är det nog så att McDonalds får slänga sig i väggen för alltid denna gång..). Efter det fortsatte taxifärden till Sundbyberg på något yrigt efterfest med våra te-partyvänner + Sara från min klass som också var med. Somnade där runt sju-tiden kanske och kom som sagt hem idag med raska steg och blicken ner i marken, jag hatar verkligen att gå hem i festkläder en söndag när alla andra fräscha friskusar är ute och joggar och dylikt. Känns verkligen kul när det känns som alla tittar på en och hånflinar... Men som tur är var vi ju två idag så då känns det bättre med lite "stöd", haha.
Nu sitter jag & Meri och söndagsmyser och jag tror jag borde ta en snabb powernap så jag kommer tillbaks verkligheten. Senare ikväll ska jag träffa Lisa och vi ska till Gamla Stan och kolla på julskyltningar. Mysigt!
Bara 2 dagar kvar nu tills mina "ung och naiv-år" officiellt är över! Vet inte om jag ska skratta eller gråta...
Denna lillajuls-lördag struttar jag på ensam hemma i lägenheten och myser i mina juliga, romantiska pyjamasshorts, låtsas att hela marken ute är täckt med vacker vit snö istället för ful grå betong, dricker en kopp kanel-te och lyssnar på Coldplays nyaste album på högsta möjliga volym. Måste ju ta tillfället i akt att ha mycket ljud när man är ensam hemma! Om en liten stund ska jag in till stan och träffa Mistu och vi ska mysa på något mysigt café. Jag har sån mysfiilis idag så jag skulle bara vilja krama om hela världen typ! Mmmmm....
Någon som förresten räknat hur många gånger jag har använt ordet "mys" i det här inlägget? ;)
...fyller år idag! Och dagen till ära tänker jag göra en liten hyllning till denna omtalade man vid namnet Tom.
Tom är en av mina absolut bästaste bästa vänner. När jag inte vet vad jag ska ta mig till så är det oftast honom jag vänder mig till för att få ett klokt svar. Det är bra att få råd av någon gammal och vis när man själv är ung och dum, hehe... Tom alltid är så förstående, ser saker på ett realistiskt men ändå positivt sätt och är en av de roligaste personer jag känner och som alltid får mig att skratta. Den bästa stunden med Tom är när vi är hemma hos honom, chillar, skrattar åt mig som orkar äta upp den största kebaben ever typ och sen spelar han gitarr och jag sjunger. På tal om musik är också Tom den mest musikaliskt begåvade människan jag känner. Säg en låt och han spelar den flytande på gitarr eller piano inom max en minut. Och när han lyssnar på en låt kan han säga ackorden direkt typ. Dessutom har han tålamodet att försöka förklara och lära mig när jag också vill bli proffs på att spela instrument. Och alla andra saker för den delen, för han är väldigt allmänbildad vilket är super för mig som älskar att lära mig nya saker hela tiden. Och det bästa med det är att jag kan erkänna om jag inte fattar något utan att han tycker jag är dum.
Jag har inte känt Tom speciellt länge, men jag har tusen minnen av allt vi gjort tillsammans (i det här fallet skulle det vara typiskt Tom att dra något dåligt skämt om vad jag egentligen menar med "gjort tillsammans"...). Men jag pratar om minnen som när vi i somras bara chillade på hans sommarstuga, en gång när jag var så stressad så jag inte klarade av att köra bil och han såklart direkt satte sig bakom ratten och lät mig vila, när han alltid ska insistera på att spela sina dåliga 90-tals "klassiker", alla våra mumsiga tacokvällar, alla de timmar vi har analyserat den invecklade människan ut och in och blivit tokiga för att inte "fler är som oss" (haha), när vi går i affären och han härmar mig med min chipssort, alla skämt han drar som det tar ca. tio sekunder för mig att fatta, när vi är på Sky och dansar världens galnaste dans som om ingen såg, när jag sitter och ser på då han uppmuntar och peppar Julienne till att spela gitarr och våga tro på sig själv, när jag blir förbannad/får panik över något och han alltid på något sätt alltid lyckas lugna ner mig och alla de gånger han orkat lyssna på mig timme ut och timme in...
Och det absolut bästa är att jag kan vara 100% mig själv och ändå veta att han tycker om mig!
Men nu blev ju det här nästan som ett avskeds/begravningstal... Eller som en kärleksförklaring, haha. Men som tur är Tom fortfarande vid liv (fast han ju börjar bli gammal nu så det finns en liten risk...). Nånää, som jag sjöng i min grattisfilm jag hade gjort åt honom idag; "Ja visst ska han leva, ja visst ska han leva, ja visst ska han leva uti hundrade år!"
Här kommer Toms favoritlåt:
"These days - the stars seem out of reach
These days - there ain't a ladder on these streets
These days - are fast, love don't last this graceless age
There ain't nobody left but us these days"
Populär-Tom
Sjung-för-allt-du-är-värd-Tom
Trubadur-Tom
Jag-är-egentligen-jättebarnslig-Tom
Galen-Tom
Posé-Tom
Seriös-Tom
Tack för att du alltid finns där för mig! You're the best.
