måndag 14 december 2009

Let it snow, let it snow!

Underbart att vakna och det första man ser är att det snöar ute! Jag blir så lycklig inombords, det är ju snön som gör vintern och julstämningen! Det har gått så längesen sist man fick se ordentligt med snö så jag hade nästan glömt bort hur mycket jag tycker om snö.

Nu sitter jag och dricker kanelté, äter pepparkakor och lyssnar på julmusik. Men känner lite av julstressen gör jag ändå. Hela gårdagen gick åt till att springa runt på stan handla julklappar vilket ju aldrig är det enklaste (och det underlättar ju inte heller att det är minusgrader ute...). Och idag måste jag också ut på stan och försöka få tag i fler julklappar. Sjukt hur det helt plötsligt blivit så kallt, hemma i Finland är det ju närmare -20 grader!! Jag som inte ens har skaffat mig en riktig vinterjacka kommer ju att dö när jag stiger på finsk mark imorgon.

Det har hänt så mycket i helgen så jag har knappt själv hunnit uppfatta och registrera allt så jag vet inte riktigt var jag ska börja. I fredags var ju jag & Sara och såg Bob Sinclar på Ambassadeur som såklart var lika grymt som väntat. Sån himla grym feelis på såna event alltså! Ambassadeur var förstås fullproppat med houseälskande och dansande människor och jag var såklart helt i extas när min favorit "World hold on" kom. Träffade några gamla bekanta som beställde in 20-tals med drinkar åt gången, så kvällen slutade förstås med att man nödvändigtvis skulle på efterfest och kom hem kl. nio på morgonen. Vaknade på en madrass (jag sover vanligtvis på den ena soffan men hade tydligen fått för mig att lägga mig på madrassen denna natt...) och känner givetvis inte igen mig och drar en djup suck, blundar igen och tänker "Faaan Jennifer. Jag orkar verkligen inte ta mig hem från jäkla efterfest nu!!! ÅÅÅH!" Sen kollar jag upp igen och så ser jag till min stora lättnad att Meri & Sara sover på sofforna. YES, tack gud!!!
Hela lördagen var en ovanligt rolig dagen-efter-dag! Solen lyste ute. Vi satt inne och lyssnade och sjöng/dansade med till lugna favoriter och spådde våra framtida kärleksliv på slumpmässiga låtar som spelades ("nästa låt som kommer beskriver ditt framtida kärleksliv..." Ja, ni fattar. Jäkligt bra lek egentligen... Rolig iallafall!). Diskuterade livets problem med en nypa salt (för ovanlighetens skull...). Var ute ett varv och åt pizza. Började må dåligt och gick hem. Sov någon timme. Skrattade åt alla idiotiska och dumma killar det finns i denna värld. Skrattade ännu mer tills klockan hade slagit halv tio på kvällen och vi kom på att vi måste börja fixa oss om vi skulle hinna ut någongång denna kväll. Haha, typisk tjejdag eller?

Kvällen fortsatte på White Room där vi både hade skitkul, hann både sitta och chilla och dansa som om det inte fanns någon morgondag för våra stackars fötter. Hursomhelst så slutade även denna kväll med efterfest och sängen fick vänta på mig ända tills halv nio även denna natt. Jag fattar inte vad som har hänt med mig och efterfester sedan jag flyttade hit. Jag som aldrig varit någon efterfest-människa? Och dygnet blir ju helt ur balans! I förrgår satt jag och Meri uppe till kl. 2 på natten och ältade att vi ältar så mycket nuförtiden och kunde inte sova förrän vi hade sett några avsnitt av Eva&Adam (förklaring till varför vi såg just den filmen kommer längre ner) och kommit in i den naiva och lättsamma stämningen som man hade när man var 12 år.

Igår var det dags för den efterlängtade konserten med Lars Winnerbäck, som såklart den också var sjukt bra och otroligt mäktig. Stod med gåshud hela konserten och det var flera gånger man fick en klump i halsen av alla vackra texter Winnerbäck har. Bästa låtarna var nog Elegi, Kom ihåg mig då eller Solen i ögonen. Feeeeelis till tusen!

Sen har det också varit mycket kändisspotting på sistone! I tisdags såg jag Jackie, Cimon & Patrik ur Paradise hotel komma vinglade fram på Stureplan, fem minuter efter går jag förbi September. Och i fredags när jag och Sara står i kön får jag förstås för mig att berätta om händelsen med PH-gänget och då står förstås ingen mindre än Cimon framför oss märker jag mitt upp i min inlevelsefulla berättelse. Oddsen på att just han skulle stå där då just jag får för mig att prata om det? Suck, pinsamt.
På White Room i lördags blev jag helt i extas när vi ser ingen mindre än "Adam" ur Eva&Adam, fast åtta år äldre förstås! ;) Men han var sig lik. Blev t.o.m. lite pirrig igen eftersom jag ju hade varit dödskär i honom när jag var yngre. Jag hälsade glatt på honom och han tog i hand och presenterade sig som Calle (Calle? Han heter Adam ju?!...) och vi pratade om allt möjligt (jag nämnde såklart att jag hade varit jättekär i honom i filmen...). Sen kommer Meri också fram och ska hälsa och hon hinner bara säga hej före en brud dyker upp och knuffar bort henne och ryter "Alltså kan du sluta tafsa på min pojkvän eller?!?!". Haha, Meri blir panik och säger; "förlåt förlåt, jag skulle bara hälsa..!", och sen börjar flickvännen och Adam tjafsa och det slutar med att hon fräser något och går iväg. Haha! Sen säger han att det är lugnt och att hon brukar vara så, men hallå? Hon måste väl acceptera att hon har en pojkvän som är lite känd? Efterbliven brud...

Tråkigt och händelselöst liv kanske? Nä Jennifer. Om du vågar klaga över det denna gång så ger jag upp. Jag ska seriöst skriva en lista med allt kul man är med om i sitt liv och nästa gång jag piper om att jag har ett så tråkigt skitliv och hatar mig själv så ska jag limma fast lappen i pannan för evigt.


Bilder från alla kändisträffar och konserter kommer!
Och imorgon kommer jag hem!
Tjohooo!!!



Dessutom har jag fått min Amaryllis att blomma! Se så vacker den är... Jag har gått och väntat på att den ska börja blomma i flera veckor och nu började den blomma för någon dag sedan.

Och då känns det ju jättekul att man ska åka hem en månad imorgon...

Inga kommentarer: