fredag 18 september 2009

The Stockholm syndrom

Jag tänkte jag skulle skriva lite om det kända Stockholmssyndromet - Stockholmsstressen som man lika bra skulle kunna kalla det. Och ja, det är faktiskt sant. De flesta rusar i stressens tecken till tunnelbanan, bussen, jobbet, lunchen, massagen, firmafesten eller ja, vad det än kan vara.

Varje morgon när jag är på väg till tunnelbanan ser jag springande människor som med all sin makt försöker hinna med nästa tåg. Som att det inte kommer en ny tunnelbana/buss/whatever inom typ max... 3 minuter?! Så stor skillnad märker du inte av 3 ynka minuter... Det är det som är det sjuka. Vissa ser det ungefär som en tävling tror jag, hinner jag eller hinner jag inte? Jag har faktiskt tänkt på att det skulle vara roligt om man skulle lägga upp en skylt utanför själva ingången ner till tunnelbanan där det står hur många minuter det är kvar tills nästa tåg och ovanför står det: Hinner du? En liten utmaning som skulle göra alla stockholmare ännu mer galna, haha...
Jag däremot har bara någon enstaka gång känt av stockholmssyndromet, t.ex. om du inte har tittat på tavlan där det står hur många minuter det är kvar tills ditt tåg går och kommer ner till perrongen och tåget precis stänger dörrarna och åker iväg. Då har jag nog någon gång kommit på mig själv att tänka "Men ååh, 5 minuter kvar tills nästa..." Jorden går under typ.
Oftast är jag väldigt smart, för om jag ser att det är 1 minut kvar tills tåget går så saktar jag bara ner farten så jag hinner passligt med nästa, för jag vet att med 80% chans så hinner jag inte med det första tåget och besvikelsen och frustrationen när man inte gör det är inte värt ett enda försök.


Igår gick det förresten jättebra i skolan. Två och två var vi var tvungna att visa upp en hel koreografi vi hade lärt oss i veckan framför klassen (nervöst som fan!) och min streetlärare tyckte att jag hade gått otroligt mycket framåt. Han brukar nästan aldrig ge bra kritik så det kändes verkligen kul när han sa det åt mig! Och häromdagen tyckte min jazzlärare att jag var vig! Det var något nytt... Men ändå kul att höra.

Denna helg är Sebastian & Zakke på besök så det blir en rolig helg med lite besök hemifrån!
Hoppas ni alla har en kul helg! :)

2 kommentarer:

Lina Teir sa...

Jag tänkte på just det där Stockholmssyndromet här om dagen. Här i Oslo ser man väldigt sällan nån springa i rulltrappan t.ex. Sååå skönt. För det kommer ju faktiskt en ny t-bana om några minuter, ja... :) 1-0 till Oslo i stresskampen alltså. ;)

Jennifer Adriana Ivars sa...

Hehe, ja faktiskt! Tå ja tänker et så ha ja typ aldri (nästan aldri iallafall...)sitt naar rus spring i en rolltrapp i Norge... :D Skönt!