Skumt när man tänker tillbaks.

Usch, idag e första dagen på jättelänge som jag e lite nedstämd och tungsint... Melankolisk var ordet jo... Den senaste tiden efter att jag kom hem från Norge så har allt gått som en dans känns det som. Solen har skinit (böj ordet skina för mig, någon?) nästan varje dag och vissa dagar har jag dessutom svävat på rosa moln...
Var nog ändå tur att jag kom hem från Norge när jag tänker tillbaks... Jobbet höll verkligen på att knäcka mig, både fysiskt och framför allt psykiskt. Eftersom vi jobbade 6 dagar i veckan, körde bil upptill 10 timmar nästan varje söndag och "bodde i en resväska" p.g.a. att vi hela tiden var på resande fot så tog det nog på till sist... Kilona gick upp med fart och hyn såg för jävlig ut... Men det värsta var nog att se en så optimistisk person som mig, som alltid vaknar upp (oavsett vad som har hänt dagen före) och sjunger "What a beautiful morniiiiiiiiiing!", vakna upp (helt otroligt att jag ens vaknade, kändes som jag skulle kunnat sova i 100 år) och ropa "fan.fan.Faaaaaaaaan..!!!".

Skumt när man tänker tillbaks. Det var verkligen skrämmande att se en personlighet kunna ändras sådär. På kvällarna ville jag oftast åka ensam på kafé eller bara ligga instängd på mitt rum och kolla film eller prata med mamma. Och på helgerna de gånger då jag orkade åka med ut och festa så hade jag aldrig kul. Inga trevliga människor. Inga snygga pojkar. Ingen bra musik. Så jag gick hellre hem. Hem före baren stänger? JAG? Den supersociala aldrig-sluta-prata Jennifer, den som aldrig klarar av att va ensam, den som tycker att träffa nya människor e det bästa hon vet? Ja, det var verkligen jag en tid.

Sen var det svåraste att ta sig ur det. Du ville visa att du fixar allt, prestera mer och mer och när alla chefer hela tiden förväntade sig så mycket mer av dig och du ville visa att du skulle klara av det var det svårt att kunna säga upp sig. Alltid när jag och mamma pratade på skype: "Jaaaa, efter jul... Jo, men jag vill vänta tills workshopen i slutet på januari.. Joo, jag skaa, jaa, jag ska..." Tills mamma en dag hotade med att hon inte skulle prata med mig före jag hade sagt upp mig. Så då modade jag upp mig, övade in replikerna och sa upp mig. Puh, det kändes som en 20-kilos sten skulle falla från mina axlar. Skönt! Så då var jag uppsägningstiden (6 veckor) och sen kom jag hem! Verkligen sjukt att tänka tillbaks och inse att jag var på gränsen till utbränd. Jag var ju det. Seriöst. Thank god för att man tog sig ur det före det var försent. Nu börjar jag också känna att den gamla Jennifer kommer tillbaks. Börjar tycka att det e kul och spännande att träffa nya människor, orkar gå inne på H&M längre än 2 minuter (p.g.a. att det alltid är så fullt med folk där) och vill absolut inte vara ensam och bara sitta och titta in i väggen! Och nuförtiden när jag är ute och festar så har jag så sjukt roligt, träffar nya människor, dansar utan gränser med mina härliga kompisar och lever precis som jag vill! Kul. Det är så det ska va... Det är så jag vill vara och det är så jag ÄR! :)

Min vanliga personlighet är ändå ganska rolig. Haha, minns när jag var tillsammans med Sebastian så kunde vi vara jätteosams före vi somnade och på morgonen hade ju jag "glömt" att vi var osams, vakna och krama om honom och säga "God morgon älskling!" före jag märkte att han fortfarande var sur över "the-big-fight" och kom på att just ja, det e nu fan inte mitt fel heller, nu e ska du också va envis och sur! Haha! Det är ändå ganska skönt att vara en sån person som aldrig är sur längre än en dag typ! Nuförtiden är det likadant, när någon gör mig sur så är jag jättesur (och ärlig i tillägg...) så då säger jag varför jag är sur och säger typ "Lämna mig bara ifred nu en stund, så går d nog över snart..!" Sen så tar det max 20 minuter så är det glömt och jag är vanlig igen!

Nämen! Titta! Solen tittar fram! Underbart, dagen är räddad!! ;)


Till sist en låt som jag lyssnade på repeat en hel dag i bilen på väg från Oslo - Bergen under tiden då jag var som mest utmattad.




Den där låten kan jag by the way spela på piano,
so be impressed!! ;)